En sällsynt plats.
[Dagens tu bilder] Kanske hemstadens
allra vackraste och mest stilsamma plats. 
Mitt liv på hotell.
[Dagens bildserie] Det är ett gäng ganska oskarpa bilder. Och det är
kanske också så att de ger en ganska snäv bild av min "nya" vardag.
Men, det tjänar ett syfte - att skildra en del av den.
Idag fick jag beröm från chefen. Känns bra, mycket bra. Jag firar med att
beställa upp champagne till rummet. Typ. Haha.
kanske också så att de ger en ganska snäv bild av min "nya" vardag.
Men, det tjänar ett syfte - att skildra en del av den.
Idag fick jag beröm från chefen. Känns bra, mycket bra. Jag firar med att
beställa upp champagne till rummet. Typ. Haha.
Allt löser sig.
Lördag kväll och dags för en uppdatering!
Lite drygt en månad har gått sedan jag senast hörde av
mig och en hel del har hunnit passerat. I skolfotoväg har
jag hunnit avverka massvis av skolor - förskolor,
högstadieskolor och gymnasier - och måste hitintills tagit
flera tusen porträtt! Jobbet är grymt kul men också riktigt
intensivt.
Jag har skrattat mig till tårar åt fyndiga spexbilder, slitit
mig i håret åt 2-åringar som i ren skräck vägrat sitta still
under gruppbilder och också kommit till insikten att jag
är många svenska skolors vaktmästare evigt tacksamma
för all hjälp jag fått. Vi snackar hjälp med att hänga upp den
enorma gruppbildsfonden, daglig leverans av kaffe och
smörgås - you name it.
Hur som, jobbet går finfint och bara några få veckor återstår.
Ett litet problem skymtar dock i horisonten. Eller problem och
problem. Men - vad händer sen? Menar, jag är så gott som
arbetslös sen. Har i några ögonblick av bestörtning lusläst
Arbetsförmedlingens hemsidas platsbank. In under Kultur/
Media och ja där - där finns det ju en del. Men så uppenbarar
sig nästa hinder. När (!) ska jag hinna sätta mig och skriva
på ansökningar till alla intressanta platser?
Men så i nästa sekund lägger sig ett lugn över mig. För när
i helvete har något gått riktigt snett? När stod jag där senast
- alldeles barskrapad och less. Allt löser sig mina vänner.
Allt.
[Dagens puss av saknad] Till dig min kära broder Tuck.
Saknar dig så! Jag funderar på att spexa till det lite till din
hemkomst. Det var den 13:e december, va? Lucia that is?
Hehe.
[Dagens konsterande] Hotellnätter är alls ingen lyx - i ensamhet.
Jag äter själv, borstar tänder själv och lägger mig alldeles ensam
i en stor säng. Ingen katt stryper min lufttillförsel, ingen sambo har
sitt ena knä i min rygg. Hehe. Men å andra sidan - jag kan för första
gången på länge tv-tablån utantill. Det du.
Lite drygt en månad har gått sedan jag senast hörde av
mig och en hel del har hunnit passerat. I skolfotoväg har
jag hunnit avverka massvis av skolor - förskolor,
högstadieskolor och gymnasier - och måste hitintills tagit
flera tusen porträtt! Jobbet är grymt kul men också riktigt
intensivt.
Jag har skrattat mig till tårar åt fyndiga spexbilder, slitit
mig i håret åt 2-åringar som i ren skräck vägrat sitta still
under gruppbilder och också kommit till insikten att jag
är många svenska skolors vaktmästare evigt tacksamma
för all hjälp jag fått. Vi snackar hjälp med att hänga upp den
enorma gruppbildsfonden, daglig leverans av kaffe och
smörgås - you name it.
Hur som, jobbet går finfint och bara några få veckor återstår.
Ett litet problem skymtar dock i horisonten. Eller problem och
problem. Men - vad händer sen? Menar, jag är så gott som
arbetslös sen. Har i några ögonblick av bestörtning lusläst
Arbetsförmedlingens hemsidas platsbank. In under Kultur/
Media och ja där - där finns det ju en del. Men så uppenbarar
sig nästa hinder. När (!) ska jag hinna sätta mig och skriva
på ansökningar till alla intressanta platser?
Men så i nästa sekund lägger sig ett lugn över mig. För när
i helvete har något gått riktigt snett? När stod jag där senast
- alldeles barskrapad och less. Allt löser sig mina vänner.
Allt.
[Dagens puss av saknad] Till dig min kära broder Tuck.
Saknar dig så! Jag funderar på att spexa till det lite till din
hemkomst. Det var den 13:e december, va? Lucia that is?
Hehe.
[Dagens konsterande] Hotellnätter är alls ingen lyx - i ensamhet.
Jag äter själv, borstar tänder själv och lägger mig alldeles ensam
i en stor säng. Ingen katt stryper min lufttillförsel, ingen sambo har
sitt ena knä i min rygg. Hehe. Men å andra sidan - jag kan för första
gången på länge tv-tablån utantill. Det du.